I Marsfjällets skugga

I Marsfjallets skugga bygger pa de berattelser som forfattaren Bernhard Nordh fick hora nar han sommaren 1936 besokte byn Marsliden i Vilhelmina fjallvarld. Bland sagesmannen fanns Jonas Larsson som var en av de barn som tillsammans med sina foraldrar Britta och Lars Palsson och ovriga fem syskon gick den langa vagen fran byn Fjallboberg till foten av Marsfjallen for att dar skapa sig ett battre liv. Aret var 1856 och Jonas var tre ar. I boken, dar namnen pa manniskor och platser ar helt autentiska, skildras den svara livssituation som familjen Palsson hade i Fjallboberg med svalt och ogina grannar. Drommen om ett battre liv var starkt och nar Lars fick mojlighet att kopa ratten till ett nybygge vid Marsfjallet slog han till aven om han inte forstod inneborden i kopehandlingarna helt och hallet. Nar familjen efter en farofylld och aventyrlig vandring kommer till platsen for nybygget finner man att skogen ar nedbrand - dar finns inget timmer till husen pa nara hall - det far slapas fram langt ifran. Britta lyckas dock satta de forsta potatisarna i marken pa ett litet upprojt land, som an i dag ar i bruk i Marsliden. De forsta aren pa nybygget blir fyllda av svarigheter och motgangar. En vinter ar svalten ett faktum och i sin fortvivlan fangar Lars lamlar, det enda villebrad som finns i den helt ode trakten. Han kokar lamlarna och bjuder familjen pa soppa men kan omojligt ata sjalv. Till slut tar dock hungern overhanden och aven Lars slickar girigt i sig av den feta, narande och livgivande soppan. Den som en gang last om lammelsoppan som Bernhard Nordh beskriver den, glommer den aldrig. Forfattaren beskriver med stor kanslighet de stundtals mycket spanda relationerna mellan nybyggare och samer. Bland annat hjalper Lars en sameflicka som bryter benet pa fjallet och det for med sig manga forvecklingar men historien far till slut en positiv upplosning. Aven forhallandena mellan Palssons och andra nybyggare kunde vara spant. Sa smaningom vinner dock Lars respekt hos sam"